Jag är så trött

"Det måste vara klimakteriet."

"Men då har jag ju det varje höst?""… och då hade jag det även när jag var yngre?"

Visst är det märkligt hur snabbt så mycket får diagnosen klimakteriet. Vi ska absolut prata om klimakteriet — det är en stor och viktig del av livet. Men allt är inte klimakteriet. Ibland är det bara livet som rör sig, svänger, skiftar. Precis som årstiderna.

För vissa känns förändringen som frihet:

"Jag är överlycklig att vara utan mensen!"

För andra känns det som att kliva in i ett mörkt rum utan ficklampa:

"Total skräck, jag vill inte dit."

Båda är lika sanna.

Frågan blir: Hur kan vi MåVäl i alla faser av livet?

Oavsett om vi kliver in i något nytt, står mitt i en storm eller sakta lämnar något bakom oss.

En väg kan vara att börja lyssna. Inte utåt, utan inåt.

Har du provat SE-terapi? Det är en terapiform som lyssnar till kroppens signaler, till det vi ofta har lärt oss att stänga av. För många har kroppen blivit som en gammal radio i bakgrunden — den surrar, men vi höjer aldrig volymen för att höra vad den faktiskt säger.

Vad säger din fot just nu när du läser detta?

Märkte du att ditt fokus gick dit?

Det är precis det som är poängen: kroppen svarar direkt när vi ger den plats. Och den kan berätta mer än vi tror.

Hur kan det hjälpa när man är trött? Jo, trötthet kan ha många orsaker. Vi tror ofta att vi behöver “hitta rätt etikett” — klimakteriet, stress, sömnbrist, årstidsväxling, känsloliv — men kanske är det ännu viktigare att våga känna tröttheten i kroppen. Var sitter den? Vad den vill säga? Är det en trötthet som behöver vila? En som behöver gränser? En som behöver mer glädje? Eller en som bara vill bli hörd eller röra på sig? Kanske viktigast, när märker du att du mår som du vill må?

När vi stannar upp och tittar inåt ger vi oss möjlighet att lyssna.

Avslutning

Kanske handlar det i slutändan inte om att alltid veta exakt varför vi mår som vi mår. Kanske handlar det mer om att bli lyhörda nog att möta oss själva — i toppar och i dalar. I hormoner och i höstar. I skratt, i oro och i helt vanliga, mänskliga dagar.

Och när vi börjar lyssna, verkligen lyssna, öppnar sig ofta något oväntat: en väg framåt som är mindre dömande, mer vänlig och betydligt mer hållbar.

I alla faser, och genom alla förändringar, är kroppen ett kompass.

Något du kan fråga dig själv:

Vad behöver du just nu?

Paus?

Energi?

Rörelse?

Vila?

Skratt?

För egen del märkte jag att min trötthet var som bortblåst när jag levde utomlands, i solen. Hösten passerade i dur och i februari reflekterade jag över hur bra jag mådde. Jag var inte i klimakteriet, jag rörde på mig, jag umgicks med vänner jag tycker om. Skillnaden var för mig, solen.

MåVäl

Lena