I SE-terapi arbetar vi botten-up vilket betyder att vi lyssnar till kroppens signaler.
I motsats till topp-down (från hjärnan och nedåt).
Titrering betyder ett litet steg i taget, för att låta kroppen hinna med och inte bli retraumatiserad. Vi kan besöka trauman men vi går inte "in" i dem igen. Det är din kropp här och nu som vi lyssnar till.
Trygghet och resurser är nycklar i SE-terapi, att förstå när det är tryggt och var jag känner trygghet. Har du funderat på hur trygghet känns? När kände du trygghet och var i kroppen märker du det?
Pendulering, tänk dig evighetstecknet, tvivel får finnas men vad är motsatsen, kan det vara trygghet/säkerhet?
Lägg inte locket på något, det är då det kan bli en explosion.
Toleransfönster (windows of tolerance), har jag det eller tror jag bara att jag har det?
Var sätter jag mina gränser? Vet jag var mina gränser går eller låter jag andra kliva över mina gränser? Hur upplever du andras osynliga gränser?
Vad upplever du i din kropp just nu? Är det något du vill förändra så det känns lite bättre?
Vad vill du känna i dig själv i relationen till dig själv?
MåVäl
Lena