Därför promenerar jag eller gör andra aktiviteter med eleverna när de vill ses och vill prata.

I arbetet som kurator/arbetsterapeut väljer vi (eleven och jag) ofta att ta promenader tillsammans.

Att gå bredvid någon, utan ögonkontakt, kan göra det lättare att prata. Att gå bredvid någon som lyssnar utan att behöva reflektera kring hur den personen ser ut kan underlätta att våga öppna sig.

När du får gå bredvid någon, när du får röra på dig händer saker i kroppen som kan göra att det känns lättare inombords❤️. Eventuell press blir mindre och tack vare rörelse kan orden komma lättare.

Det viktigaste är naturligtvis att finnas där och lyssna aktivt. Det är inte att komma med oönskade lösningar, döma eller tillrättavisa. Med rätt bemötande kan lösningen komma hos den som vill prata. Med rätt bemötande kan eleven bli stärkt💪 och få möjlighet att sortera sina tankar💭. Att sedan följa upp, någon dag senare, för att höra hur det känns är en självklarhet.

Livet går vidare och en del saker nystas upp fort medan andra saker kan ta längre tid att nysta ut, men det går🧶..

Ett tips till föräldrar (promenad med mamma/pappa kanske inte står högst på listan) är att vid bilkörning köra "en omväg". Det blir ingen fysisk rörelse men det är ett naturligt sätt att inte titta på varandra, vilket kan underlätta att prata.

MåVäl

Lena